Fåglar i fält

av Joar Tiberg

”Fåglar i fält” –  en titel som  får mig att tänka på en fälthandbok för fågelskådare. Formatet är behändigt, man kan lätt ha den i fickan. Men sen blir det svårare.

Joar Tibergs beskrivning av fåglars utseende och sång är ibland fälthandboksmässigt och ibland mycket personligt .

”Gick i trafikdånet på Birger Jarlsgatan i fredags och hörde plötsligt sidensvansarnas ringande klockor, eller… var det fläktremmen på en bil?! Det där vinande, ringande lätet ni vet. Volvo 245….”

Joar Tiberg har skrivit poesi, essäer, reportage och barnböcker. Ofta med fågelanknytning. ”Fåglar i fält” består av små stycken, alla knutna till en speciell fågel.

Han associerar fritt kring fågeln och dess beteende. Fakta blandas med liknelser och poetiska utvikningar, som är fantastiska, roliga och intressanta.

Fåglarna blir ibland mytiska. De berättar för oss om årets flykt, man kan lätt tro att de styr den. Tornseglaren vänder hela den väldiga skutan - när hennes läte mörknar är hösten på väg.

Han återger vid några tillfällen Erik Rosenbergs ord om en specifik fågel. Släkt-skapet finns där. Båda sätter in fåglarna i ett sammanhang och har den poetiska ådran som gör läsningen till en skönhetsupplevelse.

Inte bara en fälthandbok. En bok att ha i fickan. Alltid – så att man kan ta upp den och läsa om grinfågeln när kungsfågeln låter höra sitt tinglande.