Uppgifter

Kategori: Exkursionsreferat 2013

Berguv slog till på Linnérundan - 17 november

Först var det en rastande pilgrimsfalk på en låga gräskullen, som blev den stora grejen, när dussinet deltagare i den 121:a Linnérundan drog fram över Isternäset. Sedan blev en adult och en ung havsörn, som satte fart på 5-6.000 gäss som rastade i de efterlängtade vattensamlingarna här ute, en ordentlig ögonbrynshöjare.

Men dagens clou var ändå den berguv som upptäcktes vid dammen söder om Härlövsborgstornet.

När gruppen efter välmotiverad fikapaus vid Lillöborgen kom till alsumpskogen bortom kullen från den gamla Härlövsborgen, uppmärksammades en trädkrypare, som for omkring på en av alstammarna. När undertecknad närmade sig träden för att se vart fågeln tagit vägen, flög plötsligt en brun större fågel iväg från ett av träden bara en två-tre meter bort. ”Va tusan? En ormvråk?” for det genom skallen. Men samtidigt ropade någon ”Det är ju en uggla!” Då hade ”reseledaren” också fått in handjagaren på den bortflugna fågeln, som satt i en ask tvärs över dammen – bara 20-talet meter bort.

Och visst var det en uggla – en berguv faktiskt! Mitt på dagen! De brandgula ögonen under ett par kraftigt uppresta tofsar blängde mot fridstörarna borta på stigen. Men fågeln verkade uppenbarligen i övrigt inte särskilt berörd av den mänskliga kontakten. Det blev en del ”Oj!” ”Nä kolla!” och andra utrop – både milda och andra lite mer starka – som kom från den grupp, som inte ökat farten för att komma snabbare tillbaks till parkeringen vid naturum. Den här dagen hade det nog varit värt att skynda långsamt …

För flera stycken av deltagarna var det här första gången, som man såg en frilevand berguv. Och då på ett i sammanhanget ganska anständigt avstånd! Men alla var uppenbarligt fascinerade över den ca 140:e arten, som iakttagits längs Linnérundan i år. Upprymdheten fick också till följd att en del av dagens övriga besökare på Linnérundan ”angreps” av fågelskådarna med erbjudande att få se en livs levande berguv. Lite av vår entusiasm smittade nog av sig för alla ville titta. Och när olika larm hade spritts i bygden kom också en hel del skådare, som ville ta del av dagens hit!

I övrigt blev det sammanlagt ca 47 olika X den här dagen, vilket väl får anses hyffsat mitt i november! De stora gåsflockarna, som drog in till Isternäset och där blev ”uppmärksammade” av två havsörnarna, var tveklöst också något riktigt speciellt! Ljudet av kanske 10 000 vingar, som slår mot luften är imponerande! Och avslutningen vid naturum blev inte så dum den heller! Eller vad sägs om ca 35 sidensvansar, som bjöd på en synnerligen behaglig – om än bara några minuter lång – söndagskonsert som en extra knorr på en extraordinär helg för i alla fall undertecknad! Lördagens rekordmånga gäss och den verkliga rariteten bronsibisen blev nästan uppvägda av söndagens händelserika Linnérunda.

/Evert Walfridsson

Heldag i Torhamn – 13 oktober

Tidig morgon, molnen hänger tungt över det färgsprakande höstlandskapet. När vi framåt 8-snåret svänger ut på vägen som går mot udden bubblar buskar och stenmurar av småfåglar, huvudsakligen rödhakar. Vi parkerar vid militärens bruna grindstuga och går ut till Torhamns Fågelstation.

Väl framme stöter vi på 4 minst sagt sammanbitna ringmärkare. Anders och Christer märker kungsfåglar och rödhakar på löpande band när de övriga 2 drar ihop näten så att endast 4 nät är öppna. Med endast ringmärkning och utan vägning och mätning håller de två ett tempo på 6 fåglar i minuten. Vi bestämmer oss därför för att ”göra” udden en stund först.

Vi börjar med att besöka fågelplattformen för att leta efter den ägretthäger som precis larmats ut som flygande mot norr ifrån Utlängan. Hägern ser vi inte men hela udden fullständigt kokar av olika tättingar, rödhakarna lågt i buskagen och kungsfåglar som till och med sätter sig på stativ och axlar. Vi letar vadare och hittar några myrspovar, kustpipare och ett gäng kärrsnäppor. Steglitser och starar drar runt i flockar och en varfågel siktas. Vi går tillbaka och skådar en stund ut mot havet. Ser ett par större sträck med ejder och vitkindade gäss, när en jorduggla kommer inflygande ifrån havet. Några prutgäss och svarthakedoppingar, annars inte mycket till sträck.

Efter intagen frukost har så verksamheten landat och vi går vår första nätrunda. Kungsfåglar och rödhakar, kungsfåglar och rödhakar… hela tiden medan vi plockar ner fåglar smackar nya i näten. Anders berättade under tiden lite kort om Fågelstationens historia och arbete. Vi bär in ”våra” fåglar till labbet där de märks, mäts och vägs. Vi blir visade lite olika karaktärer på näbb, handpennor och stjärtfjädrar för att åldersbestämma rödhakar. Kungsfåglarna könsbestäms genom färgen på ”kronan” där orange indikerar hanne. Övriga fåglar som vi fick titta närmare på var större hackspett, trädkrypare, taltrast, koltrast, gärdsmyg, gransångare och talgoxe. Totalt landade dagssumman på inte mindre än 634 fåglar!

Vid 14-tiden beslöt vi oss för att återvända till Skåne och när vi åter gick mot parkeringen möttes vi av 5 bändelkorsnäbbar fint sittande i en buske. Linda smög fram för närbilder men en oförsiktig rörelse och då flög de vidare. Uppfyllda av alla dessa tättingar åkte vi hemåt och ser nu fram emot när Anders Loell kommer till Nordöstra Skånes Fågelklubb den 13 november för att berätta om både ringmärkning i allmänhet och lite extra om just Torhamns Fågelstation!

/Ulrika & Linda

Sträckspaning vid Friseboda 8 sept.

Ett tiotal klubbmedlemmar slöt upp vid Naturum på morgonen och styrde färden mot Friseboda. Det fina vädret gjorde det svårt att se förbiflygande fåglar rakt ut i den skarpa solen. Värmedallret gjorde det också svårt att artbestämma de lommar som passerade. Sädesärlorna var dock lättare att hålla koll på när de passerade i direkt anslutning till strandlinjen. Den första timmen kom småflockar hela tiden och uppskattningsvis passerade 1000 ex.

Efter ett tag började det blåsa mer utifrån havet och med det följde både bättre sikt och, allt eftersom solen steg, även bättre ljus. Vi tittade extra på de passerande fisktärnorna för att försöka urskilja någon silvertärna men där blev ingen utdelning. Enstaka dvärgmåsar passerade och gav fina möjligheter att skilja på äldre och yngre fåglar. En flock med tidiga prutgäss passerade.

Svårsedda labbar gäckade oss ett tag genom att gå ner på vattnet långt ut, men bättre skulle det bli. Strax innan klockan blivit nio passerade den första unga fjällabben. Fågeln kom lojt flygande några hundra meter ut. Det var en ljus fas och här gavs bra möjligheter att notera alla karakteristiska artkännetecken som behövs för att kunna bestämma denna kluriga art. Långa smala vingar, bröstig profil från sidan, kallt gråbrun färg på kropp och vingar förutom huvudet som var rejält ljust. Övergumpen var tydligt zebrafärgad och de yttersta två handpennornas spolar lyste vitt i en annars mörk handovansida. Fågeln kunde följas bra under ett par minuter till allas glädje.

Uppskattningsvis passerade 5 unga kustlabbar, lite svårt var det allt att hålla koll på fåglarna eftersom de både drog åt söder och åt norr. Det gavs flera tillfällen till bra jämförelser och diskussioner hur kustlabb och fjällabb skiljde sig åt.

Strax innan klockan 10 passerade ytterligare en ung fjällabb. Den här individen var av mörk fas och vållade inledningsvis lite problem vad gällde artbestämningen. Fågeln var helt mörk och uppfattades som ganska brun i det starka solljuset. Långa smala vingar, kort liten näbb, bröstig profil, 2 ljusa spolar på yttre handpennorna och långt utdraget stjärtparti avslöjade emellertid arttillhörigheten. När fågeln hade passerat jagade den några tärnor och då visade den sina långa trubbiga förlängda stjärtpennor fint.

Nöjda och glada fortsatte vi till Stockaboden för lite trutskådning. Här stod en flock på stranden och här kunde vi träna oss i att hitta olika sorters trutar. Exkursionsledaren utmanade deltagarna genom att helt fräckt säga att där fanns en kaspisk trut i flocken och att det bara var att säga till när man hittat en lämplig kandidat. Efter att ha zoomat in på de viktigaste karaktärerna (scapularer, näbb/huvudform och ben) lyckades samtliga deltagare hitta den kaspiska filuren. Minst tre unga silltrutar och 100 gråtrutar i olika åldrar lyckades vi också hitta. När vi lämnade lokalen lyckades någon se och andra höra en fältpiplärka som höll till nära ålaboden.

Sammanfattningsvis blev det en trevlig förmiddag med roliga arter, även om antalet sträckande individer i sommarvärmen inte var överväldigande.

/Greger Flyckt

VADARSPANING den 14 juli

Klockan visade 07:00 när undertecknad, som var exkursionsledare, "beordrade avmarsch" från Äspets parkering. Målet för promenaden var fågeltornet, målet för skådandet i första hand de vadare som till äventyrs mellanlandat för proviantering i Korran. Egentligen var vädret alldeles för fint för att det skulle vara riktigt mycket vadare, men det motsades både av tidigare rapportering och vad vi själva kunde konstatera då vi spanade av vadarbankarna.

På vägen ut höll en törnsångare intensiv konsert för oss och rödbena varnade ivrigt som tecken på att ungarna fortfarande behövde föräldrarnas hjälp mot vår framfart. Många av oss hade redan vid tidigare besök kunnat konstatera att häckningen gått bra för såväl skärfläckor som småtärnor. Skärfläckorna hade nu kullar alltifrån nästan nykläckta till fullstora.

Som vanligt dominerade kärrsnäpporna med sina klart över 100 individer. Bland de totalt 14 vadararter som så småningom kunde summeras ihop gladde (förutom alla skärfläckorna) särskilt en sandlöpare, fem spovsnäppor och en myrspov, samtliga i full sommardräkt, de sammanlagt 25 exkursionsdeltagarna. Trots ivrigt letande kunde den myrsnäppa som visat sig tidigare dagar inte återfinnas. Vilket möjligen kunde bero på den starka västvind som fick tubkikarna att skaka då avspaning av de mer avlägsna partierna gjordes.

Alltnog, vad vore fågelskådning utan den obligatoriska fikan och de samtal som utspinner sig under ivrigt drickande och ätande av medhavda godsaker. Innan spaningen fortsatte gjordes en gemensam summering av vad vi hittills sett. Med ytterligare ett fåtal kompletteringar efter fikarasten, stannade dagens skörd på 47 arter. Återtåget skedde i något mer oordnad formering än vid exkursionens början. Somliga "gav upp" då fikat var slut, de mer ihärdiga dröjde sig kvar till 10-tiden.

/Jan Linder

Kustvandring Edenryd - Söndagen den 18 augusti

Under ledning av Linda som sakkunnigt berättade om områdets natur, fåglar och inte minst gamla skrönor om strider mellan smugglare och tullare.

Vi gick längs den utstakade vandringsleden ca 2 km med 7-8 stättor/övergångar. Annorlunda var det för tjugonio år sedan då jag fågelinventerade området. Jag vet inte hur många taggtrådsstängsel och bäckar jag fick ta mig förbi då. Bra betade ängar med kor, får och hästar. Mycket buskar av hagtorn, slån och nypon. Sanka dyiga vikar växlande med steniga uddar.

Fågellivet över havet var glest, 1 havsörn några hägrar, skarvar och måsfåglar men inga tärnor. Vid stranden och småöarna vadare, 350 tofsvipor, kustpipare, kärrsnäppa, gluttsnäppa och drillsnäppa. Över skogen och ängarna sågs hela tiden en familj brun kärrhök, 1 hona och 2 ungfåglat. De taggiga buskarna idealbiotop för törnskator, vi såg minst 6 ungfåglar. Här riktigt kryllade det av små tättingar, t.ex steglits 25, stenskvätta 6, ärtsångare, grå flugsnappare, hämpling m.fl. Totalt sågs 54 arter.

/Ulf Jungbeck

Axeltorpsviken 15 maj 2013

Det blev svårskådat men framförallt svårlyssnat denna i övrigt soliga och vackra majkväll uppe i Ivösjöns nordöstra hörn. Den kraftiga ostliga vinden dämpade fågelsången och möjligheterna att höra den. Dock lyckades i vanlig ordning svarthättorna, som varit talrika denna vår, tränga igenom trädens sus. T o m svartvita flugsnappare som brukar sjunga intensivt vid sina holkar och trädhål längs spången var tämligen anonyma.

Det som bekymrade de cirka 30 exkursionsdeltagarna var dock att rördromen uteblev. Den har i alla fall förmåga att med sitt läte tränga igenom vilken annan ljudkuliss som helst. Arten hade minskat dramatiskt redan under inventeringen 2012 och är nu förmodligen borta från en av sina säkraste lokaler vid Ivösjön. Även andra vasslevande fåglar som t ex rörsångare var mycket sparsamma denna afton. Rörsångaren anländer ganska sent på våren varför det kan bättra sig. En vattenrall grymtade så åtminstone en del av deltagarna fick höra den. Den bruna kärrhökhanen bevakade som vanligt sitt revir. Skäggdoppingen låg på bo. Men ändock kändes vassområdet ganska tomt på fåglar.

Bland de fåglar som lever i områdets sumpskogar lyckades en trummande mindre hackspett fånga allas uppmärksamhet. Den var mycket envis och gav oss under en lång stund möjlighet att lyssna in artens trummande som skiljer sig väl från den större hackspetten. Ladusvalor sökte insekter över viken och några lyckades få korn på de nyanlända tornseglarna.

/Nils Waldemarsson

Vadarspaning den 14 juli

Klockan visade 07:00 när undertecknad, som var exkursionsledare, "beordrade avmarsch" från Äspets parkering. Målet för promenaden var fågeltornet, målet för skådandet i första hand de vadare som till äventyrs mellanlandat för proviantering i Korran. Egentligen var vädret alldeles för fint för att det skulle vara riktigt mycket vadare, men det motsades både av tidigare rapportering och vad vi själva kunde konstatera då vi spanade av vadarbankarna.

På vägen ut höll en törnsångare intensiv konsert för oss och rödbena varnade ivrigt som tecken på att ungarna fortfarande behövde föräldrarnas hjälp mot vår framfart. Många av oss hade redan vid tidigare besök kunnat konstatera att häckningen gått bra för såväl skärfläckor som småtärnor. Skärfläckorna hade nu kullar alltifrån nästan nykläckta till fullstora.

Som vanligt dominerade kärrsnäpporna med sina klart över 100 individer. Bland de totalt 14 vadararter som så småningom kunde summeras ihop gladde (förutom alla skärfläckorna) särskilt en sandlöpare, fem spovsnäppor och en myrspov, samtliga i full sommardräkt, de sammanlagt 25 exkursionsdeltagarna. Trots ivrigt letande kunde den myrsnäppa som visat sig tidigare dagar inte återfinnas. Vilket möjligen kunde bero på den starka västvind som fick tubkikarna att skaka då avspaning av de mer avlägsna partierna gjordes.

Alltnog, vad vore fågelskådning utan den obligatoriska fikan och de samtal som utspinner sig under ivrigt drickande och ätande av medhavda godsaker. Innan spaningen fortsatte gjordes en gemensam summering av vad vi hittills sett. Med ytterligare ett fåtal kompletteringar efter fikarasten, stannade dagens skörd på 47 arter. Återtåget skedde i något mer oordnad formering än vid exkursionens början. Somliga "gav upp" då fikat var slut, de mer ihärdiga dröjde sig kvar till 10-tiden.

/Jan Linder

Hemmamarker med Cronert

Termometerpelaren hade knappt hunnit kravla sig över på plussidan när vi samlades, ett femtontal lätt överåriga skådare, på Naturums parkering. Järnsparv, gransångare, gulsparv och hackspettar höll konsert medan exkursionsledare Hasse Cronert kliade sig i skägget och efter viss tvekan bestämde att vi skulle dra till Äspet. Föregående dags rapport om brandkronade kungsfåglar därstädes, fällde avgörandet.

Väl framme vidtog ett idogt lyssnande men den brandkronade var inte vidare sångvillig trots att Hasse instruerade den med talrika uppspelningar. Efter en stund fick vi lön för mödan när Lotta upptäckte en kungsfågel som exkursionsledaren raskt artade till just den brandkronade varianten. Vi vandrade vidare till det låga tornet där lagunen var tämligen välfylld med fågel; vigg i hundratal och tre sena bergänder förutom bläsand, kricka och gravand med flera. Mest gladde vi oss åt de cirka 60 skärfläckorna som vi avnjöt till fikat i en solig och varm sydostslutttning. Trädpiplärka och rödstjärt sjöng i tallarna intill och en hona av svarthätta visade kort upp sig.

Därefter blev det stora tornets tur varifrån småtärnor och kentska tärnor kunde ses ute på stenarna vid Karet medan rödbena och större strandpipare huserade i Lagunen. En praktfull, intensivt gullysande gulärlehanne liksom några ängspiplärkor och en överflygande ladusvala förstärkte vårkänslorna när temperaturen nu nått upp till lite mer anständig nivå. Med sedvanlig bravur kryssade Evert Valfridsson i listan och summerade 71 arter sedan såväl fisk- som sivertärna underkänts.

PS. Bilden på den Brandkronade Kungsfågeln togs i slutet av exkursionen då den valde att visa sig fint. Tyvärr de flesta då redan gett sig av hemåt

/Peo

Rätt tipsrad för tipsrundan Fågelskådningens dag 2013

Fråga Svar Kommentar
1 2 Årets riksinventeringsart är fiskgjuse
2 X 27 000 gäss rastade i mitten av mars
3 1 En sibirisk tundrapipare sågs i Äspet 2012
4 1 Rekordmånga blåmesar märktes i Falsterbo hösten 2012
5 2 Gransångaren har ökat kraftigt sen Atlasinventering I
6 X Pilen pekar på ögonbrynstrecket
7 2 Hökuggla sågs bl a i Tosteberga fure under vintern
8 X Mediandatum för rödspovens ankomst till Skåne är 22/3
9 1 Bilden visar en mindre hackspett
10 X Giftet som dödade pilgrimsfalkarna var carbofuran
11 1 Bilderna visar en juvenil havsörn
12 1 Den totala biomassan för Sveriges alla tjädrar är 2 051 ton
13 X Bilden visar plattformen på Håslövs ängar


Prislista tipsrundan
1:a pris Rovfågelslitografi av Carl Christian Tofte Vinnare: Kristin Olsson, Degeberga
2:a pris Paradhandduk Vinnare: Anna-Gun Rydhagen, Degeberga
3:e pris Pipfågel, steglits Vinnare: Margareta Rydhagen, Lund
4:e pris Fågelholk Vinnare: Olsson, Ystad
5:e pris Fågelholk Vinnare: Ingmar Rydhagen, Degeberga

En föraning om våren

På Naturums parkering hade 11 personer som inte gett upp hoppet om en vår även i år slutit upp för att försöka hitta ett eller annat vårtecken. Vädret var inte helt ogynnsamt för en exkursion, och med tanke på vinterns hårda grepp var blå himmel med sol helt OK. Även om en eller annan grad varmare hade välkomnats och en något mindre bister ostvind hade varit pricken över i:et.

Föraning var ordet. För våren hade inte haft en chans såhär långt, kung Bore hade kopplat ett rejält grepp denna vinter. Kanske inte som att leta efter den berömda nålen i höstacken, men nog hade det hittills varit glest med dagar som innehöll löften om vår, och de vårtecken som normalt skulle finnas i mer eller mindre riklig mängd fick man nu anstränga sig för att hitta.

Detta letande beslutade exkursionsledaren (undertecknad) med fördel kunde ske genom en promenad genom furet ut på Vannebergaholmen. Och visst fann vi ett och annat tecken på att vintern trots allt måste kapitulera förr eller, som det nu har blivit, betydligt senare.

Ett antal sånglärkor visade upp sig och någon dristade sig till och med att provsjunga en smula. Och just fågelsång var annars kanske det som gav mest föraning. I furet hördes sjungande kungsfågel, svartmes och tofsmes. Utefter vägen sågs även en utslagen hasselblomma. Ute på Vannebergaholmen rådde snarast vinter, vattnet var istäckt och vinden gjorde att sällskapet var mer intresserad av fika på en solig plats i lä än att spana fågel ute i vinden. En havsörn på nära håll, gäss av olika arter och fikasnack höll humöret uppe.
Tillbaks vid bilarna visade en ensam tofsvipa upp sig för några på långt håll innan den tog skydd i vegetationen. Här avvek halva gänget medan övriga drog mot Landön. Här bjöds på en rejäl blandflock dykänder att träna artkunskap på och ytterligare några vårtecken kunde noteras. Skrattmåsar med chokladbrun hätta, ett stort gäng gravänder och en skönsjungande bofink. När så dagens exkursion skulle summeras kunde 50 arter sånär som på en räknas ihop. Förutom de redan nämnda så sågs många gäss, bla vitkindade och bläsgäss, brunand, bergand och salskrake, fjällvråk, stenfalk och en flock skogsduvor.

Hälsningar
Jan Linder

Vinterfåglar längs ostkusten – 13 januari

Denna mulna, blåsiga och småsnöiga morgon träffades drygt 20 tokoptimistiska skådare på Äspetparkeringen. Vi inledde med att gå mot strandkanten och se vad som fanns i det upproriska havet. Lite knipor, gräsänder, en salskrakshanne och så storskarvarna, som poserade på sjömärket, var i stort sett vad som fanns att hitta. Men skam den som ger sig tänkte vi och kämpade oss några hundra meter norrut. Och se, som belöning hittade vi fiskmås och gråtrut också. Då började vi känna oss lite blåsta, så vi påbörjade reträtten till parkeringen.

Istället valde vi att köra en bit tillbaka längs åvägen och skåda vid äspetbron. Där var det betydligt behagligare och vi kunde njuta av en mängd storskrakar samt läckra skrattmåsar i vinterdräkt. Så när som på en bofink kändes Äspet befriat från småfåglar denna januarisöndag.

Vi fortsatte vår bilkaravan mot hamnen och windsurfingstugan och se, där fanns både lä och fåglar. De vill väl också ha det hyggligt bra, antar jag. Utanför i vattnet låg stora flockar av vigg, bergand och brunand med inslag av några skäggdoppingar. Närmast kanten kämpade en ensam sothöna, som simmande bortåt mot en grupp med ejdrar. Här smakade kaffet/chokladmjölken himmelskt gott. Undrar varför det aldrig smakar så gott hemma? Ett gäng grönfinkar passerade och över hamnen flög ett gäng tamduvor fram och tillbaka.

Efter fikan promenerade vi ut till tullen för att leta vinterhämpling, men utan något resultat. Tillbaka vid bilarna summerade vi dagens övning och bröt med uppmaningen att åka om Åhus vattentorn hem. Där har nämligen i pilgrimsfalkshanne huserat hela vintern. Och jag hade i alla fall tur, han var hemma.

Denna januari-exkursion tillhör numera våra traditioner och vissa år har utdelningen varit riklig, men som alltid när det gäller fåglar, det finns ingen garanti. Men vi fick garanterat frisk luft och inga myggstick. Så vi får väl bara hoppas att nästa års övning har bättre tumme med vädergudarna.

Ulrika Tollgren

Örnräkning 5 januari 2013

Som vanligt var räkningen indelad i cirka 25 olika områden. Dessa bevakades från gryningen fram till kl tolv. Örnarnas ålder, där så är möjligt, flygriktningar och klockslag noterades.

Det blir allt tydligare att huvuddelen av havsörnarna finns i de områden där det för tillfället finns mest föda. Så när ingen utfodring bedrivs eller större kadaver hittas i inlandet så finns örnarna ute vid kusten där det finns gott om sjöfågel och där åteln finns. Vid detta räkningstillfälle hittade vi två tredjedelar av de inräknade havsörnarna ute vid havet, åtminstone vid något tillfälle under förmiddagen.

Kungsörn
Inga kungsörnar observerades av de utsedda räknarna under förmiddagen. Dock inkom en spontanrapport från de södra delarna av Kristianstads kommun om en 2K-fågel under dagen. Att få fullständig täckning på antalet kungsörnar är alltid omöjligt vid denna typ av inventering. Dessa uppträder betydligt mer dolt än havsörnarna. Ofta då i skogsbevuxna områden. Vi har dock tidigare rapporter från området som talar för att de två revirhävdande paren finns där de ska vara. Vidare finns i området minst 3 yngre fåglar. Dock vet vi att antalet kungsörnshäckningar i Skåne har stagnerat. Vidare har naturligtvis det rådande mildvädret betydelse i sammanhanget.

Antalet havsörnar i Kristianstad och Bromölla kommun 2013-01-05

Tack

En del av räknarna, fler än vanligt, fick enbart njuta av vädret och såg inga örnar. Men negativa rapporter är minst lika viktiga. Inte minst för att avgöra hur och om örnarna rör sig i området. Tack alla för insatsen och på återseende vid nästa års örnräkning!

Nils Waldemarsson