Varför heter fågeln så?

Orre, trast och trana - Lennart Nilsson 
Fåglar i svensk folklig tradition - Ingvar Svanberg

Svartspett, tallhacka, rödmössa, regnkråka, spelkråka. Spillkråkan har fått många namn som anspelar på lätet och på den folktro som var förknippad med fågeln. Spillkråkan hade två läten, menade man -  det ena förebådade regn och oväder och det andra torka. Lite olika beroende på var i landet man bodde. På Gotland blev det regn när tåjla tviar och spottar, torka när den trummar på stammarna.

Spillkråkans namn kommer av spelth (klyva) och det dialektala spila (spjäla). Spillkråkan är svart som kråkan – därav andra delen av namnet.  Det latinska namnet Dryocopus martius är bildat av drys (träd) och kopis (yxa). Martius kommer från krigsguden Mars, som var romarnas krigsgud. Det krigiska kan vara lite svårt att förstå, möjligen tyckte man att den såg krigisk ut

Spillkråkan jagades förr, som så många andra fåglar. Köttet åts upp och på vissa ställen i landet tog man det röda nackskinnet och fäste på bössan. Det gav tur för skytten och skyddade bössan. Man kan undra om det gick att skjuta en spillkråka med en bössa försedd med den röda nacktofsen?

Enligt en legend från södra Sverige var spillkråkan en snål käring som Sankte Per förvandlade till en fågel för att hon inte unnande honom av det goda brödet utan bakade en kaka av aska och vatten. Kvinnans röda huvudbonad blev fågelns röda hätta. En förklaring till fågelns utseende och en moralkaka samtidigt

INFO: Orre, trast och trana, Lennart Nilsson, är tyvärr slut på förlaget och finns endast på bibliotek och antikvariat. Fåglar i svensk folklig tradition, Ingvar Svanberg, är däremot nyutgiven och finns i handeln och på bibliotek.