Kråkor

av Cord Riechelmann 

Jag mötte en råka idag när jag gick från stan. Den vandrade fram över kullerstenarna, men så fick den syn på en rad med flata stenar, gick över dit och fortsatte sin promenad. Jag förstår precis. Kullerstenar är inte bekväma att gå på. Möjligen gör jag mig skyldig till antropomorfism (förmänskligande av djur), men jag är inte ensam om detta.

Kråkfåglarna har genom tiderna fått stå för olika egenskaper. I Asien är man aktsam om kråkfåglar. De anses i vissa länder vara lyckobringande. I Europa har de inte samma status. I vissa perioder har de nästan utrotats för att de anses vara skadedjur. Korpen för otur med sig, skatan är tjuvaktig och mordlysten, kråkan hotfull, som i Hitchcocks film, och kajan är en fyllbult. Mytbildningen lever kvar trots att de flesta nog inte tror på påståendena.

Cord Riechelmann är fascinerad av kråkfåglar. Han har studerat biologi och filosofi och är verksam som författare i Berlin. I boken skriver han om kråkfåglarnas levnadssätt och föreställningar som har bildats kring dem i olika delar av världen.

Riechelmann ägnar ett kapitel åt Konrad Lorenz och hans sätt att studera djur. Hans förmåga att bli en del i familjen av kajor och kråkor för att observera dem var nytt i tiden och blev underlag till verk som gav honom Nobelpriset.

”Kråkor” är illustrerad med vackra bilder bl a från äldre bestämningslitteratur. Avslutningsvis presenteras de olika kråkfåglarna lite utförligare. En liten nätt bok som kan bidra till kråkfåglarnas popularisering. De är inte bara smarta, de är också vackra och intressanta att studera.