Samlare, jägare och andra fågelskådare

av Susanne Nylund Skog

Fågelskådare är vana vid att befinna sig bakom objektivet. I Susanne Nylund Skogs bok är de objekt för skådande och analys. SNS är etnolog och forskare på Institutet för språk och folkminnen.  Boken baseras på en webbundersökning, reseberättelser, fågelrapporter och en massa litteratur om fågelskådning som hon plöjt. SNS tittar på vad som är typiskt för gruppen fågelskådare – huvudsakligen riktiga fågelskådare, inte söndagsskådare eller andra amatörer.

Vad definierar en fågelskådare?  Kapitelrubrikerna säger en del om detta t ex: Dra och kryssa ; Kunna och lära ; Samla och ordna ; Jaga och tävla. Precis som i andra hobbies  finns det grader av fördjupning i ämnet. Hårdskådare ger allt för att se fler nya arter, medan andra finner en tjusning i att skåda de vanliga fåglarna och få en naturupplevelse på köpet.  Hon beskriver ”samlandets” vedermödor och glädjen när man finner.  Här gör hon en jämförelse med andra grupper med ett starkt intresse för något eller med ett speciellt fokus.

Märker man vilken sorts skådare man möter vid fågeltornet? Utrustningen kan avslöja, språket likaså. I vissa kretsar används speciella ord, som skulka, jizz, skamkryss m fl. Specialiseringen avtar med åren, menar hon. Äldre skådare använder inte samma språk och är inte alltid lika heta på gröten att åka på drag. Det här är ett axplock ur hennes iakttagelser, som kanske mest intresserar fågelskådare eller de som är intresserade av fågelsskådare. En icke skådande partner kan kanske få en och annan aha-upplevelse