Vadarskådning i Äspet 7 juli

Redan några dagar före midsommar drar storspovshonorna söderut. Höstskådningen inleds hos oss ofta bäst från Hanöbuktens strand, gärna i kombination med bad.
På söndagseftermiddagen den 7 juli var det så dags för den första av 3 vadarskådningssöndagar i Äspet. Trots eftermiddagens regn och åska och meteorologernas löften om ännu mer av samma väder under kvällen träffades 25 tappra och förväntansfulla deltagare på parkeringen. Några tillhörde klubbens veteraner, andra var tillresta skådare och för några var det premiär både vad gällde skådningen som sådan och besöket vid denna lokal.

Jag valde att leda gruppen direkt ut mot Korrans östra fågeltorn. Ett första stopp gav större strandpipare, kärrsnäppa och en ung stare på stranden. Någon deltagare hann uppfatta en skogssnäppa i en pöl innanför medan de flesta av oss bara hann se en ensam tofsvipa där. Vi fortsatte utåt och dropparna hängde i luften. Fördelen med molnskärmen var att ljuset lämpade sig bra för att skåda inåt Korran då vi ”slapp” den besvärande kvällssolen.

Redan på långt håll kunde vi konstatera stora flockar med framförallt kärrsnäppor som ömsom födosökte, ömsom rörde sig som ett synkront moln över bankarna. I tornet stod Greger inte bara på plats utan han hade även en siffra på antalet kärrsnäppor, 675 stycken. Innan kvällen var över hade denna anmärkningsvärda siffra ökat till hela 830!

En anledning till höga vadarsiffror brukar vara när regn och åska trycker ner vadare som sträcker söderut. Vid vackert sommarväder sträcker många vadare förbi utan att rasta, men så många kärrsnäppor borde ändå inte vara här redan i början av juli. Har det gått så dåligt för de arktiska vadarna att häckningarna spolierats och därför redan dragit?

Bland kärrsnäpporna rastade också ett 20-tal spovsnäppor. I Korran fanns också några av Äspets egna häckare, gravänder, rödbenor, skärfläckor och större strandpipare med ungar av lite olika storlek och karaktär. En ung mindre strandpipare kilade omkring nära tornet och andra vadare som kunde noteras av exkursionsdeltagare var brushane, svartsnäppa, drillsnäppa, gluttsnäppa, grönbena och skogssnäppa. De kentska tärnorna hade placerat sina nyss flygga ungar på sandbankarna och flög i skytteltrafik med ”kvällsfisken”. Över havet drog en hel del sjöfågel förbi och vi noterade även en grupp med 7 gråhägrar samt 3 småtärnor. Åskmuller och regndropp till trots så kändes Äspetskådningen som en efterlängtad tradition. Totalt noterades 38 arter.

Ulrika Tollgren - exkursionsledare