Vart tog du vägen drottning Kerstis kråka?

av Claes Siöstedt

En sorgesång över det svenska kulturlandskapet - skulle kunna vara en underrubrik på boken. Claes Siöstedt är intresserad av gamla tiders landskap och använder fyra fågelarters minskning och försvinnande för att illustrera vad de förändringar som skett har lett till. Sedan 1850-talet har nio arter försvunnit, men 40 arter har tillkommit. Alltså ett plus, men ändå bekymmersamt när arter som funnits i tusentals år försvinner. Blåkråkan, den svarta storken, mellanspetten och dubbelbeckasinen får här tjäna som exempel.

Jag får en stark känsla av nostalgi när jag läser boken. Det beror på att Claes Siöstedts fokus ligger på 1800-talet, när nedgången började för de nämnda arterna. Bildmaterialet bidrar också till nostalgikänslan – många svartvita bilder från småbrukets tid. Man kan förledas att tro att han längtar tillbaka till den tiden. Han menar att man genom att blicka tillbaka kan få en föreställning om hur fåglar kan försvinna och kanske hantera förändringarna idag på bättre sätt. Återskapande av miljöer som gynnar hotade arter är ett exempel.
I bokens första del gör Siöstedt en tillbakablick och funderar över förändringarnas orsaker. Därefter går han in på de fyra olika fåglarnas historia i vårt land. Blåkråkan (drottning Kerstis/Kristinas kråka) och den svarta storken anses för alltid förlorade här som häckande fåglar, medan mellanspetten och dubbelbeckasinen kanske, kanske kan återkomma. Den som lever får se.