Uppgifter

Kategori: Exkursionsreferat 2017

Hemmamarkerna med Hasse Cronert 28 oktober

Regn och rusk. SMHI hade inte varit nådig i sin prognos kvällen före. Och fel hade de tyvärr inte. Trots detta mötte sju deltagare upp på naturums parkeringsplats, nyfikna på vart hän kosan skulle styras.

Valet föll på Vannebergaholmsfuret. Här fanns lä att söka mot de västliga kulingbyarna och tallarna bjöd visst skydd mot regnet. Trots att vi hade vädret mot oss i flera bemärkelser fick vi ändå se och uppleva mer än förväntat. Tre havsörnar hade uppvisning och satte skräck i en prutgås, några hägrar och stora mängder änder. De 60 knölsvanarna brydde sig inte. Inte heller var de tiotalet skogssädgässen uppe i luften så länge.

Hagtorns- och slånbuskagen var fyllda med kol- och rödvingetrastar på flyttning och i skogen var det mycket rörelse på kungsfåglarna. Det märktes att det var sträcktider. I luften lät bofinkar och gråsiskor ständigt höra sig. Även korsnäbbarna, som varit så vanliga i höst "kypp-kyppade". I de mest strandnära tallarna landade två större korsnäbbar och visade sig fint en kort stund.

Antalet arter landade på 43, inte så tokigt med tanke på omständigheterna.

Med vänlig hälsning
Hans Cronert (för dagen utmanad exkursionsledare)

Exkursion Kullaberg med Lars Göte

Har du någonsin känt att du trätt in i en tavla? Så var det. Roströda branta klippor, vita skumtoppar, vindpinade låga buskar och framför oss det mäktiga mångfacetterade havet. Den oerhörda sällsynta upplevelsen att vara över allt annat, att titta ner på fåglarna. Ett stort avstånd, men samtidigt en dröm om kunna se allt. Att skåda i ett rum och inte bara titta på en platt fasad.

Där! Ganska nära! Havssulor! Många! Som små konstnärer fyllde de bildramen med vita och svarta svävande streck. Hundratals. Hela utsikten runt ute på udden av Kullaberg var besatt av havssulornas flyguppvisning. Hade man hoppats på en sula fick man måttet rågat. Detta var inte lite fågelskådning, detta var en studie! ... i fiskbeteende, ålder, dräktvariationer, jizz. Man kunde, som Nordöstskåning, bara sätta sig på skolbänken inför detta. Chokladbruna, brokiga, vita och svarta, mer eller mindre gula huvuden. Allt serverat i vackert medljus.

Bänken bestod här av en klippvägg, som vanligt ett nödvändigt skydd från vinden. Det var inte turen för lättklädda, utan rejäla lager av kläder och fika och ihärdig vilja att spana havsfågel med vindframpressade tårar i vägen. Visst, det var inte särskilt hård vind, men det räcker när man står utsatt mitt i havet. Vad får en människa att göra så mot sig själv egentligen? Vad är det som gör att jag uthärdar en hel dag havsskådning, men inte orkar fokusera på andra saker i mera än ett par timmar? Säkert dopamin. Säkert löftet om att allt kan hända och mycket plötsligt. Löftet om att tålamod lönar sig. Därute i fjärran bland vågorna, där har vi nog inte spanat så mycket. Nu är det ingen som ”jobbar” med att spana mot vänster, kanske jag får hitta något som flyger in i bilden just nu.

Plötsligt hänger en pilgrimsfalk över oss och påminner om att vi är på besök hos den. Som värd hade den mottagit oss bestämt men artigt på parkeringen, vänligt påminnande om att det inte är människorna som bor här utan naturen. Enstaka arter flyger in på dagslistan. En smålom, en obestämt labb ( kanske bredstjärtad ), en skäggdopping, en svärta. Förutom sulorna var det havstrutarnas hängställe. Små såg dom ut då vi lurades av avståndet från hög nivå. Men så skönt att alltid få se ovansidan istället för att ha det vanliga underläget. Minnen från Norge dök upp hos mig. Ovanifrånaspekten var densamma som på Runde vid Ålesund. Och jag skulle bli än mera påmint om Norge.

Morgonen var mest aktiv och man fick vara snabb om man ville se allt. Plötsligt hade en toppskarv flugit förbi nära intill. Många hann. Andra hoppas på revansch på ny resa. Dessa brukar ju rapporteras från Torekov på nästa halvö norrut, Bjärehalvön. Långsamt drog sig sulorna längre till havs vi kände läge att testa ett annat ställe.

Väl framme vid hamnen blev det tydligt att det nog hände mest ute på spetsen av kullaberg. Här var det rätt så tomt med enstaka trutar i luften och spridda ensamma fåglar på vattnet. Nåväl, vem vet om det skulle komma något. Förväntningarna på resan var inte så stora pga väderprognosen, utan att det såg ju ut att bli sol och lite blåst från NV. En ejder, En fin smålom drog iväg, någon sjöorre, förkrossade förhoppningar om tretåig mås. Men mitt i bland vågorna hittades äntligen en alkfågel. Tordmule. Och lite senare sillgrissla nära inpå. Fint. Man tittar på de fåglar som fanns. Vilket vill säga flygande trutar sökande efter saker bland vågorna. Jag söker i horisonten. Långt bort. Med bjärehalvön i bakgrunden ser jag ögonblicket. Ögonblicket där truten ger upp och storlabben vänder undersidan mot mig. Ett tvärt kast där alla fjädrar på vingar och stjärt spärras ut för att bromsa upp. Rödbruna färgtoner, stor vit fläck. Jag ropar labb, våga inte säga storlabb. Men storlabb blev snabbt konstaterat av Lars Göte och den fortsatte visa upp sig en kort stund på långt håll innan den drog ut mot havet. Det var min första storlabb i Sverige. I Norge hade jag närstuderat den på Runde. Grov och klumpig, stor som en trut, inte smäcker som de andra labbarna. Häftigt att få se den här.

Jag var nöjd, vi kunde egentligen åka hem för min del. Men vi skulle kolla av Rönnen också. Här var en del rastande. Mest vitkindade gäss där man kunde söka i efter den där rödahalsade man så gärna vill se. Några myrspovar, prutgäss, storskarvar, en tobisgrissla med röda fötter. Havsörn kom förbi och skrämde allt upp. Ingen rödhalsad. När allt hade landat igen blev det jackpot. Som att sila bort det överflödiga och fram rostiga färgtoner. Tre vackra roständer låg borta på udden och lyste bland de grådassiga gässen. Avståndet var väl långt, men då kunde man verkligen uppskatta att vissa har bra tubkikare man kan få titta i. 60X zoom i Lars Götes Swarovski ökade upplevelsen markant för en som håller sig med äldre rör.

Nå, detta var ju mums. Havsulor en massa, storlabb, rostand. Man känner sig belönad och kraftigt motiverad att komma tillbaka och uppleva flera av den handfull västkustarter vi knappast får se hemma. Som många väl vet handlar det mycket om bra väderförhållanden. Enligt Lars Göte är det bästa ett par föregående dagars SO-vind som går över i SV och därmed drar med fåglar uppåt och inåt i kattegatt, där de sedan följer kusten från bohuslän ner till kullaberg. Blir det massa obsar i Bohuslän kan man vänta 7 timmar innan man går ut på Kullaberg.

MVH
Rune Stenholm Jakobsen

Edenrydskusten 27 augusti

Man kan undra om det var nattens regnskurar och de osäkra väderleksförutsägelserna som gjorde att det bara var 6 personer, inklusive exkursionsledaren, som samlades denna söndagsmorgon. Men vädret var bra, solsken, varmt och vindstilla. Vi hade i stället att brottas med en dåligt röjd Edenrydsled och en och annan kreatursflock med tjur i det fina småskaliga kulturlandskapet. Men allt gick väl.

Ett längre stopp bland hagtorn och rosenbuskar gav oss goda möjligheter att studera talrika ärtsångare, några törnskator och enstaka törnsångare. Liksom att diskutera höstdräkterna på stenskvättorna. Borta över Krogstorpsskogen drog en brun kärrhök och gröngölingen ropade. Även om detta är långt ifrån en korsnäbbsbiotop så hörde vi naturligtvis någon förbiflygande flock med mindre korsnäbb, denna sommars invasionsart. Med tiden nådde vi ut till Gästgivarboden där en del ejderflockar kunde studeras. På vadarsidan fanns gluttsnäppa, såväl hörd som sedd, samt såväl drillsnäppor som grönbena . Den snarare enbart hörd.

Under fikastunden här ute på denna historiskt dramatiska plats underhöll vi varandra med diverse skrönor och historier om smugglare. Här ute vid boden stundade på 1840-talet en strid mellan smugglare och tullare med pistolskott och sabelhugg som resulterade i bl a ett dödsfall bland smugglarna. Men idag sågs varken smugglare eller smuggelgods. När sen himlen började mörkna i väster drog vi oss sakta tillbaka över beteshagarna.

mvh
Nils Waldemarsson

Vadarskådning 1 i Äspet den 9 juli

Det är som bekant många arter bland vadarna som knappt hinner upp till sina häckningsområden förrän de påbörjar flyttningen söderut. I juni kan man ibland bli osäker på om en vadare är på flytt norrut eller söderut. Redan runt midsommar hörs sydsträckande storspovars flöjtningar och enstaka skogssnäppor, grönbenor och gluttsnäppor rastar åter vid Äspet. Så, en bit in i juli börjar även olika calidrisarter dyka upp, och för den intresserade fågelskådaren börjar nu en spännande tid.

Detta tyckte de 27 ivriga exkuranter som slöt upp då fågelklubben under undertecknads ledning hade sin första vadarexkursion av 3 till Äspet nu i juli.

Men det är ju inte bara vadare Äspet har att erbjuda, så även andra artgrupper utsattes för intensiv granskning. Bland övriga utmärkte sig framför allt de ca 270 rastande kentska tärnor som momentant kunde summeras, men de var betydligt fler då det pågick en ständig fisketrafik till och från havet. Även fisk- silver- och småtärna visade upp sig, och ett par storlommar drog söderut ute över havet.

Hur blev det då med vadarna? Jo sådär. Det blev en hyfsad samling arter, men det var relativt få individer som rastade denna förmiddag. Bland det som stack ut kunde en sent ruvande skärfläcka noteras, en spovsnäppa i vacker sommardräkt gick för sig själv, några brushanar stod och vilade, en svartsnäppa och ett 50-tal kärrsnäppor födosökte ivrigt. I flocken var det två avvikande individer som inledningsvis orsakade lite huvudbry men som vi kunde hjälpas åt med (även det kärrsnäppor). Bland alla större strandpipare kunde även Äspets häckande par mindre strandpipare urskiljas. Totalt kunde vi notera15 vadararter, och som helhet kunde vi tillsammans summera till 62 arter innan exkursionen avrundades vid 10-tiden.

mvh
Jan Linder

Fågelskådningens dag 7 maj 2017 (med rätt tipsrad och vinnare)

Ibland har man tur. Fågelskådningens dag den 7 maj blev en sådan turdag. Efter veckor av kyla och blåst hade värmen äntligen kommit och vinden gjorde en välbehövlig paus. Det gjorde att drygt 80-talet personer, strax under 100 med funktionärerna inräknade, lockades till Håslövs ängar för att vandra runt och uppleva fågelvåren när den är som bäst.

Håslövs ängar återhämtar sig nu sakta och säkert från de skador som sensommaröversvämningen orsakade för ett antal år sedan. Tofsvipor, enkelbeckasiner och rödbenor spelar åter flitigt över ängarna, och brushanarna har kommit tillbaka för att visa upp sitt spel. Minst 50-talet kunde summeras denna dag. Storspoven har några etablerade par och rödspoven biter sig fortfarande fast och spelflög vid upprepade tillfällen. I den centrala vätan, Ålakärret, uppehöll sig ett flertal arter av simänder, bl.a. skedand och årta.

Bland de lite ovanligare arterna kunde pilgrimsfalk, stenfalk, svarttärna och skräntärna noteras av flera besökare. De som hade tur kunde se årets första tornseglare pila förbi. Lysande gula gulärlor fanns lite överallt, lärksången saknades nog inte många minuter var man än befann sig på rundan, medan göken då och då hördes ackompanjera tillställningen.

Tillsammans lyckades vi som var där se och/eller höra totalt 65 olika fågelarter.

Som vanligt skulle givetvis kunskaperna testas även i år i form av en tipspromenad. Två personer, Jonathan Dahlgren, Hörby och Glenn Nilsson Osby som delar 1:a-priset och vinner var sin bok av Patrik Olofsson. Jonathan får Kroknäbbarnas tid och Glenn får Eldögon. De satte pricksäkert rätt svar på samtliga 13 frågor. STORT GRATTIS!

Jonathan Dahlgren, Hörby och Glenn Nilsson Osby som delar 1:a-priset och vinner var sin bok av Patrik Olofsson. Jonathan får Kroknäbbarnas tid och Glenn får Eldögon.

Bland alla som hade tolv rätt lottades följande priser ut:
Boel Hindorf, Kristianstad och Anders Sigfridsson, Åhus vinner två underlägg var med fågelmotiv ur Linda Niklassons sortiment.
Lotta Nilsson Osby vinner ett urval vykort med olika motiv.

Evert har hand om priserna och de kommer att överlämnas till var och en vid lämplig tidpunkt.

Väl mött på kommande aktiviteter!
/Janne Linder

Rätt tipsrad:
Fråga Svar Kommentar
1 2 Brandkronad kungsfågel ökar kraftigt i Sydsverige
2 1 Dvärgsparv blev ny art för kommunen 2016
3 X Martina Haag tävlade tillsammans med Måns Karlsson
4 2 Fiskgjuseprojektet bedrivs i Ivösjön
5 1 Prutgåsen flyttar mot Arktis under senvåren.
6 X En knölsvanhane kan väga 12 kg
7 X Talgoxen var vanligast vid årets fågelmatningsräkning
8 1 Ekenabben ligger stadsnära
9 2 Som mest räknades 8 900 tranor vid Pulken under våren
10 X I dag beräknas cirka 700 par havsörn häcka i Sverige
11 X Ingångshålet på en starholk bör vara 50 mm
12 1 En hökuggla kunde ses vid Åhus golfbana i höstas
13 2 Erik Rosenberg skrev "Fåglar i Sverige"

Sånglärka

Gulärla

Vi letar vårtecken med Hans - sön 10 mars

Detta var rubriken på Nordöstra Skånes Fågelklubbs exkursion söndagen den 19 mars. I soligt och fint väder, dock med några minusgrader , samlades de 21 exkursionsdeltagarna kl. 08.00 vid Naturums parkeringsplats i Kristianstad. Med egna bilar tog man sig sedan till exkursionsmålet Tosteberga ängar. Ett exkursionsmål beläget öster om Kristianstad som till sin huvuddel utgörs av strandängar med inslag av slån-, hassel- och nyponbuskar. Strandängar som hålls öppna genom beteshävd. Att genom syn och hörsel observera vilka ornitologiska vårtecken som denna söndag anlänt till ängarna, var säkert exkursionsledaren Hans Cronerts syfte med besöket.

En exkursion som redan på ditvägen gav fina observationer. Det började med att ca 2700 vitkindade gäss villigt lät sig observeras i anslutning till färdvägen när dessa gick och betade på ett höstsått fält och som avslutades med att Sveriges ”höjdarfågelart” nummer ett kunde observeras i anslutning till strandkanten och ängarna. Egentligen inte bara en fågel utan sex stycken. Däremellan räknades det in 50 andra arter, alltså totalt 52 olika fågelarter.

Efter det att bilarna parkerats på ängarnas parkeringsplats, genomfördes sedan exkursionen till fots i tidvis sol och lugnt väder.

På vandringsstigar eller direkt på de genom bete hävdade ängarna var det lättvandrat även om det bitvis var lite blött. Artrikedomen var för årstiden stor med de förväntade arterna.

Arter som lät sig beskådas och höras var bl.a.: Tträd- och sånglärka, ängspiplärka, tal- och koltrast, knipa, kricka, grav-, snatter-, bläs- och gräsand, strandskata, storspov, små-, stor- och salskrake, kungsfågel m.fl. Grå-, kanada- och vitkindade gäss var de observerade gåsarterna.

Härtill den fågelart som räknas som Sveriges höjdare nummer ett, kanske också exkursionen höjdare, snösparven. Snösparven var kanske inte det förväntade svaret på Sveriges ”höjdarfågelart” nummer ett.

Snösparven är dock den svenska fågelart som häckar och har sin biotop miljö högst upp på kalfjället. Därmed den art som, i meter räknat över havsnivån, lever högst upp på det svenska kalfjället.

Denna information och mycket mer gavs till oss exkursionsdeltagare genom exkursionsledaren Hans Cronert. Tack Hans för att Du delar med Dig av Dina stora kunskaper och för en trevlig och intressant exkursion på temat – Vi letar vårtecken med Hans.

/Johan Nilsson

Skräbeån 26 febr

Som vanligt vid denna numera traditionella exkursion gällde det att hitta vårtecken. Vädret låg åtminstone temperaturmässigt på vårsidan. Åtskilliga plusgrader och snö och is var borta. Men solen var skymd av ett ordentligt molntäcke men siktförhållandena var goda.

Hittade då de 20 exkursionsdeltagarna några vårtecken förutom blommande hassel och pestskråp? Jodå, våra tidigaste flyttfåglar, gravänderna, visade upp sig ute vid åmynningen och uppe vid vilthägnet vid Käsebron både syntes och lockade sånglärkor. Talgoxar, blåmes och grönfinkar prövade sin vårsång. Av övervintrarna noterades både strömstare och kungsfiskare. Men var den sistnämnda bara en blå repstump där den satt halvdold på en gisten brygga? Men nej, repstumpar kan inte flyga vilket denna kunde. Således var det en kungsfiskare. Den koboltblå ryggen är tydligen inte helt dum som maskering i en av människor nedskräpad omgivning.

Ute vid åmynningen noterades två nya arter för denna numera mångåriga exkursion. Här fanns både svärta och sjöorre vilket är ovanligt så långt in i bukten. Däremot saknade vi sådana självklara arter som ringduva och bofink på artlistan. Denna omfattade denna gång 35 arter. Innan vi skildes åt bestämde vi att våren hade inträtt.

/Nils Waldemarsson

Örnräkning 7 januari 2017

Vi fick en något annorlunda fördelning av havsörnarna än vanligt vid årets örnräkning. Antalet var dessutom lite lägre än under de senaste åren. Detta kan troligen tillskivas en del väderleksomständigheter som snöbyar under fm och isläget i sjöarna.

Havsörn

Fördelningen av havsörnarna svarade denna gång inte upp mot "normalbilden". Det var ganska örnfattigt i de norra delarna av området. Anledningen är troligen att sjöarna, förutom delar av Ivösjön, hunnit frysa till i kylan. Därmed drar gäss och änder bort och det finns betydligt mindre föda för örnarna. Men det fanns tydligen byte på Hammarsjön även om den var isbelagd. Här rörde sig mycket havsörn som uppenbarligen ägnade sig åt gåsjakt. Söder om Hammarsjön utövar en åtel numera en avsevärd dragningskraft på havsörnarna, därav antalet. Vid Gummastorpasjön däremot var det en pågående jakt som nog störde både observatörerna och örnarna en del.

Observationerna vid åteln ute vid kusten var som vanligt centrala, Men denna gång var örnarna tämligen nödbedda under fm. Endast 6 individer kunde identifieras här. Men framåt em tog det hela sig och vid 15:30 tiden så fanns hela 17 havsörnar på plats vid maten. Eftersom några av dessa då kan ha observerats i andra områden under fm kan antalet inte användas i själva sammanställningen för örnräkningen. Under snöfallet under fm föredrog säkert en del av örnarna också att sitta stilla.

Antalet havsörnar i Kristianstad och Bromölla kommun 2017-01-07:

Kungsörn
4 kungsörnar sågs i de södra delarna av Kristianstad kommun. Av dess var 3 adulta och den fjärde en 2K-fågel. Som vanligt varierar antalet observerade kungsörnar då den är betydligt svårare än havsörn att inventera. I fjol sågs t ex 7 olika individer. Men då sågs kungsörn även i de norra delarna av räkningsområdet.

Tack
Det var lite olika betingelser för alla de tåliga örnräknarna. Siktförhållandena var stundtals inte de bästa. Vissa såg inga örnar alls medan andra såg örnar nästan hela tiden. Men negativa rapporter är minst lika viktiga. Inte minst för att avgöra hur och om örnarna rör sig i området. Tack alla för insatsen och på återseende vid nästa års örnräkning!

/Nils Waldemarsson