Hönshjärna, magnetkompass och delat föräldraskap

av Magnus Ullman

Magnus Ullman behöver knappast någon presentation för Spovens läsare. I sin senaste bok har han använt sin gedigna kunskap på ett lekfullt och intressant sätt. I tio kapitel går han igenom specifika förmågor/karakteristika för fåglar. God flygförmåga, magnetsinne, lägger ägg, häckar parvis – för att ta några exempel. De flesta av dessa egenskaper är inte unika för fåglar. Bara fjäderdräkten är de ensamma om. En sinnrik konstruktion som gör att de kan flyga, långt och länge.

Fåglars långa flyttningar har alltid fascinerat. Hur kan de och hur hittar de? Magnetsinnet är ett av deras hjälpmedel. En sorts inre kompass som ger rödhaken en hint om hur den ska flyga för att komma tillbaka till Sverige. Att det fungerar är jag väldigt glad för. Vissa däggdjur har också magnetsinne, men inte människan.  
Det är en fängslande bok. Många fina bilder och väldigt lite text. Ändå är texten mycket informativ och intressant. Man får veta en hel del om fåglarnas egenskaper och dessutom vilka andra arter som fungerar på liknande eller helt annat sätt. Han plockar fram de detaljer som belyser hur fantastiskt varje arts egenskaper är anpassade till deras levnadssätt och den miljö där de finns. Något att begrunda för människan som inte vill anpassa sig efter naturen utan tvärtom ser till att naturen anpassar sig till oss.
Magnus Ullman påpekar att alla avbildade varelser i boken är vilda (und. katt). Jag känner mig något tveksam inför korsningen gåsgam x homo sapiens. Speciellt kepsen verkar opraktisk när man ska flyga långt.