Nötskrikan: Tusenårsträdet och fågeln

av Göran Bergengren

En vinter när jag fått tag på en stor påse billiga hasselnötter hackade jag dem till småfåglarna. Då dök nötskrikorna upp och tömde fågelbordet i ett nafs. Jag trodde först att de åt upp allt direkt, men blev upplyst om att de gömmer för den kommande vintern. En nötskrika kan stoppa minst ett halvdussin ekollon i sin matstrupe och placera ut dem på olika ställen – en s k gleshamstrare. Den kan minnas var gömmorna finns i uppåt ett halvår.

Om detta berättar Göran Bergengren i ”Nötskrikan”. GB är biolog och författare. Han skriver målande om sina vandringar i naturen och möten med nötskrikor. Intresset för natur och speciellt fåglar väcktes tidigt.  Som nioåring fick han en uppstoppad nötskrika i julklapp. Nötskrikorna har följt honom sen dess.
Nötskrikan är vår vanligaste kråkfågel. Den är inte så synlig. Håller sig helst i skogen, gärna i granskog där den bygger sitt bo. Även om man inte ser den så hörs den desto tydligare när man tar en skogspromenad och råkar störa. Den gör skäl för sitt namn – skrika. Göran B påstår att den har ett ”kvitterregister”, men då måste man komma nära för att höra. Och det är inte lätt. Om jag visar mig i fönstret ca 15 m från fågelbordet så försvinner de snabbt. Jag gillar nötskrikan. Den är vacker och lite hemlighetsfull. Men den har inte varit väl sedd utan setts som en rovfågel. Nötskrikor sköts för att de stal potatis, tog ägg och småfågelungar, åt upp säd bl a. Även idag skjuts den – 2021 sköts 15 000! Jag undrar varför? Lägg ut lite nötter på fågelbordet och kanske dyker denna fina fågel upp som du kan studera på avstånd.