Nu är vintermatning i full gång och vi närmar oss tiden för att städa fågelholkarna.
Så vi vill åter igen informera om papegojsjukan som för vissa kan orsaka allvarliga och långvariga problem.

Vad är papegojsjuka?

Papegojsjuka, som även kallas ornithos (hos människa) eller psittakos (hos fåglar), är en bakteriesjukdom som kan spridas från fåglar till människor. Den orsakas av en bakterie som heter Chlamydophila psittaci  – därav namnet psittakos. Fåglar är bakteriens normala ”värddjur”.  Vissa fåglar som drabbas av smittan är helt symtomfria, medan andra blir milt eller allvarligt sjuka och vissa dör. Även fåglar som inte har några symtom kan vara bärare av sjukdomen, som sprids via avföringen och luftvägarna.

Människan smittas främst genom att man inandas bakterierna, som bland annat kan finnas i damm från fågelmiljöer, t.ex. i gamla fågelbon eller på fågelbord. Bakterierna kan överleva i flera veckor även om det inte finns några fåglar kvar i boet. En vanlig smittkälla är burfåglar, och det var också så som smittan ursprungligen blev känd i Europa på 1930-talet, med importerade papegojor från Sydamerika vars utsöndring av smittämnet ökade under den långa och stressfyllda båttransporten, varvid fåglarna blev sjuka och dog. Numera är smittämnet spritt både bland vilda och tama fåglar i hela världen.  Även andra djur kan få smittan, men det är mindre vanligt.

Människor som drabbas av papegojsjuka får influensaliknande symtom, med feber, huvudvärk och i vissa fall lunginflammation. Sjukdomen, när den upptäcks hos människa, är anmälningspliktig (av läkaren), och därför kan man med hyfsad säkerhet konstatera att den drabbar ungefär 5-25 personer per år i Sverige. Smitta direkt från människa till människa har påvisats, men är extremt ovanligt.

Hur kan man då undvika att drabbas av papegojsjuka? Det finns inget som tyder på att t.ex. ringmärkare och fågelskådare skulle vara särskilt drabbade, och färsk fågelavföring anses inte vara någon större smittkälla. Däremot är det en viss riskfaktor förknippad med att inandas gammalt fågeldamm, intorkad avföring, så som kan ske i samband med att man gör rent fågelbord eller tar bort gamla kajbon ur skorstenen. Dessutom är det ofrånkomligen en risk förknippad med att ha burfåglar hemma eller arbeta i zooaffär. Alla människor är mottagliga, men självklart är risken större för den som har någon sorts problem med immunförsvaret eller redan är sjuk av något annat. Sjukdomen kan behandlas med penicillin och dödsfall hos människa är mycket ovanligt i Sverige, under förutsättning att man får behandling och inte samtidigt lider av andra, allvarliga sjukdomar.

För att inte andas in mer dammpartiklar än nödvändigt när man rengör fågelrelaterad utrustning är det alltid bra att hålla till utomhus, och använda såpvatten och desinfektionsmedel. Dessutom är det viktigt att tvätta händerna ordentligt efteråt, och lite handsprit skadar inte heller. God hygien i detta sammanhang handlar ju inte bara om papegojsjuka utan även om t.ex. salmonella, som också kan spridas via fåglars avföring. Man bör undvika att använda högtryckstvätt, eftersom man då snarare sprider ut partiklarna ännu mer i luften genom det höga trycket. Om man måste hantera gammalt fågeldamm inomhus bör man fundera på ifall det finns skäl att använda andningsfilter.

Sammanfattningsvis är risken att få papegojsjuka låg men inte försumbar, och eftersom det är en allvarlig sjukdom bör man vara noga med hygienen när man kommer i kontakt med fågeldamm och gammalt fågelbajs.

Lotta Berg
Veterinär

Mer information finns att läsa:
www.sva.se
www.folkhalsomyndigheten.se