Senaste gåsräkningen


I samarbete med:

 


För medlemsskap och adressändring:
Jan-Åke Nilsson
tel: 0708-42 19 28

Övriga medlems och föreningsfrågor:
Nils Waldemarsson
tel: 0706–52 63 11

Nytt material eller synpunkter på innehållet skickas till ansvarig utgivare för Websidan:
Ulrika Tollgren
tel: 0738-08 37 73

Tekniska frågor ställs till:
Patrick Tollgren

Alla bilder och texter är upphovsrättsskyddade och får inte kopieras eller användas utan upphovsmakarens medgivande.

Fågeldagbok
 – Anteckningar om fåglar och natur

av Henry David Thoreau

Henry David Thoreau, 1817 – 1862, var en amerikansk författare och naturfilosof. Han är mest känd för boken ”Skogsliv vid Walden”. Under två års tid levde han i en egenhändigt byggd stuga i utkanten av skogen Walden. Han levde på egen odling och fiske - läste, skrev och strövade i skogen flera timmar varje dag. I sin dagbok skrev han ner det han upplevde och resultatet blev senare boken ”Skogsliv vid Walden”. Ett experiment i att leva av och nära naturen, även om civilisationen fanns nära och stöttade honom vid behov.


Under hela sitt liv skrev Thoreau dagbok. Det är bl a ur denna som ”Fågeldagboken” är sammanställd. Han kunde i början inte särskilt mycket om vare sig fåglar eller djur, men under sina vandringar lärde han sig känna igen olika arter. Inte helt lätt på den tiden utan appar och avancerade kameraobjektiv. Ornitologer sköt ofta fåglar för att kunna bestämma art. Det kunde Thoreau inte tänka sig att göra. Han satte naturen före människan och hennes behov. I förordet, skrivet av Lennart Nilsson, liknas han vid Erik Rosengren – nestorn i svensk ornitologi. Energin, formuleringsförmågan, uthålligheten och det enkla livet som båda levde för att få göra det som var viktigast i livet – vara i naturen.
”Den här förmiddagen hörde jag ett vackert pinglade läte från den skifferfärgade snöfågeln i ekarna i solskenet vid Minotts hus”. En mörkögd junco, en amerikansk sparv. En del av fåglarna han möter känns inte igen av oss.  Grå fibi, tyrannflugsnappare – som inte är släkt med våra flugsnappare.
Eller en bobolink vars sång han prisar:  ”Jag tycker att det är det ljuvast flytande och mest melodiösa läten jag någonsin hört”. Hans texter får mig att längta ut till skogen.