Skriv ut

Korp

av Göran Bergengren

Ibland önskar jag att jag hade en korpsten. Att kunna se men inte synas. I korpens bo ska det finnas en sten, korpsten/döljesten, som gör en osynlig om man tar den i munnen. Ingen har sett stenen. Folktro är en aspekt av korpliv som Göran Bergengren tar upp i sin bok Korp. Han är biolog och författare till ett 30-tal böcker bl a om fiskar, fåglar och insekter.

Korpen var en sällsynt fågel under författarens barndom i Mellansverige under början på femtiotalet. Under 1700- och 1800-tal jagades korpen för att den var så talrik och en konkurrent om ripor, duvor och även mindre däggdjur. Idag är korpen åter en vanlig fågel. Det kan vi tacka bl a soptipparna för. När välståndet växte blev korpen också delaktig i det.

Korpen är äldre än människan i vår värld. Måhända var den en av de första varelserna som drog in över land när isarna smälte. Den första fågel nämnd i skrift i Sverige – på en runsten från 500-600-talet e.Kr. Indianerna trodde att korpen var den verklige skaparen. En viktig fågel i människan närhet som både förebådade död och var en beskyddare för hus och hem.

Ungdomarna flyter omkring och väsnas. En eller flera föräldrar sitter i närheten och tjatar, myser stolt eller bara förmanar. Det skulle kunna vara vilken tonårsfamilj som helst. Det är korpfamiljen i min närhet. Korpungen är ganska tjatig. Korpförälderns olika ljud fascinerar. I boken får man veta att korpen kan ha fler än 30 olika ljud.
Det finns mycket skrivet om korpen och Göran Bergengren verkar ha läst det mesta. En oerhört innehållsrik och intressant bok om en mytisk fågel.